nu är alla julpynt + gran uppe. mina naglar är julröda och jag vill bara önska alla en god jul!

jag skulle vilja spola fram tiden till och ungefär en vecka, då det är julafton, eller kanske två veckor, då det är nyår. ett halvår skulle inte sitta helt fel heller, då det är sommar och livet leker, eller ett år då man går på gymnasiet och får uppleva någonting nytt. en sisådär tre och ett halft år skulle också gå bra för min del. då ska jag nämligen åka bort från allting, bort från sverige, och bosätta mig i USA i mist ett år. samtidigt som jag vill allt detta så skulle jag vilja kunna spola tillbaka tiden och uppleva alla roliga saker som har hänt en, en gång till. eller varför inte bara kunna stanna tiden där vi är just nu? just nu när jag lever varje dag i mer lycka än jag har gjort på väldigt länge nu. jag vill kunna göra allt detta, på en och samma gång.

kemiläxförhör imorgon och jag kan i princip i n g e n t i n g. hur bra är det egentligen?

okej, nu gör jag så att jag slänger upp några bilder på mitt nya buna hår. jag skulle bli otroligt glad om folk ville säga vad de tycker också!





bättre/sämre än förut?

konstig bild, men det skiter jag rent ut sagt i. brunhårig, det är jag i alla fall!

jag vet, jag bloggar nästan aldrig längre. helt ärligt så har jag ingen bättre ursäkt än att jag inte har någonting att blogga om. såhär års händer det inte mycket på dagarna, förutom plugg eller någon kompis då och då. snart är det jullov. 16 dagar kvar till julafton. helt underbart!

nu när jag ändå har börjat kan jag ju lika gärna fortsätta. någon jag nämner alldeles för lite här i bloggen är jonatan, min pojkvän sedan ungefär än 2 år och 2 månader tillbaka (med ett avdrag på kanske cirka 3 månader sammanlagt). jag har aldrig förstått, och kommer nog aldrig heller att förstå, hur en person kan göra mig så glad som han gör. ofta när man nämner att vi har varit tillsammans i 2 år blir folk chockade och frågar direkt hur man orkar det. orkar? sen när handlade kärlek om att orka? jag förstår verkligen inte. aja, tillbaka till jonatan nu. vad är det jag tycker om med honom så mycket? är det att han i mina ögon ser helt grymt bra ut? eller är det hans underbara personlighet? är det att han helt plötsligt kan säga saker som får hjärtat att slå ett extra slag, som att han älskar mig, eller att jag är det bästa som har hänt honom? helt ärligt är det en stor blandning av det jag nyss nämde och en hel del annat. jag klarar inte av att vara utan honom, det har jag lärt mig nu. bara att veta att han är min kan få mig att le även dagar då det verkar omänskligt att le. det är någonting inom mig som gör det helt omöjligt att inte tycka om honom. han är faskien det bästa jag vet, det bästa som har hänt mig.



jag älskar dig.